The other side of the coin

Här delas fakta om den finska pälsnäringen som sällan når över nyhetströskeln. Det är information som lever i sensationsjournalistikens skugga. Här kommer också de ansvariga pälsfarmarna själva till tals, de får chansen att visa den verkliga vardagen på farmen.

Just nu: Intrång på farmer i Södra Österbotten och Österbotten – de berörda pälsfarmarna berättar

Pälsproducent om smygfotgraferingen:
”Jämförbart med att nån bryter sig in i hemmet”

Österbotten

En brittisk journalist, möjligen tillsammans med fler personer, gjorde nyligen intrång på en pälsdjursfarm i Österbotten med nästan 13 000 pälsdjur. Handlingen bryter mot finsk lag. Journalisten kom till farmen nattetid utrustad med belysning, han filmade videomaterial och fotograferade med blixt.

Farmens uppfödare upplever händelsen som kränkande och oroväckande. När en utomstående olovligt tar sig in på en farm kan djuren avvika från normalt beteende, en naturlig reaktion på dylika händelser är stress. Det är fullt möjligt att de skador och det avvikande beteende journalisten smygfotograferade är en stressreaktion hos djuren.

Händelsen medför också en risk för att den smittsamma minkvirussjukdomen plasmacytos sprider sig bland djuren. Farmen i fråga har tidigare varit helt fri från smittan. En person som oaktsamt rör sig från farm till farm kan bära med sig smittan och då lätt överföra blodsjukdomen till djuren. Av den här anledningen använder man alltid skyddsdräkt och skoskydd under regelrätta besök på farmer. Om farmen smittats med plasmacytos kan företagaren råka ut för ett ekonomiskt bortfall på upp till en halv miljon euro.

Södra Österbotten

I början av oktober framkom att en pälsfarm i Södra Österbotten haft nattliga inkräktare. I skenet av en ficklampa rörde sig en grupp främmande människor omkring på farmen och smygfotograferade djuren. Den här typen av intrång bryter mot finsk lag.

Uppfödaren berättar att han förlorat nattsömn på grund av händelsen. Han vet att arbetet alltid ska skötas på bästa sätt och nu anklagas han för att missköta det, det är en olustig situation. Dagligen sköter han om att allting är i ordning på farmen. Givetvis kan djur plötsligt insjukna, och det är något som inte nödvändigtvis upptäcks genast, men när det märks får djuret alltid vård.

Uppfödaren oroar sig också för djuren som efter händelsen uppvisar ett stressat, rastlöst och störande beteende.

Hör farmarens personliga upplevelse av händelsen i videon.

Q&A

Fråga oss, vi svarar

Varför kan det bland pälsdjuren finnas sjuka individer?

Djur kan bli sjuka precis som oss människor. Vård finns ändå alltid att fås. Vi besöker läkaren och pälsdjuren undersöks av en veterinär. Ett sjukt djur kanske redan medicineras eller behandlas, det är inget som framkommer från ett fotografi. En certifierad pälsdjursfarm har sannolikt redan kontaktat en veterinär eller så har behandlingen redan påbörjats. Att fotografera sjuka djur och sprida bilderna i syfte att skuldbelägga pälsdjursuppfödare och smutskasta branschen känns med den här bakgrundsinformationen orättvist.

Hur reagerar djuren på avvikande situationer?

Djuren är bekanta med farmaren som sköter dem på en daglig basis. Plötsliga, överraskande händelser kan orsaka stressreaktioner hos djuren och de kan börja bete sig på helt avvikande sätt. I sådana fall har man konstaterat att djuren t.ex. kan attackera andra djur eller skada sig själva som en följd av att de blivit skrämda.

En stressfri miljö är viktigt för djuren. Besök på farmerna bör alltid avtalas med uppfödaren. Många uppfödare tar gärna emot besökare på beställning för att visa dem runt, svara på frågor och berätta om vardagen på farmen.

Besök alltså farmen dagtid och enligt överenskommelse – inte i nattens mörker så att djuren plågas.

På vilket sätt utgör det en risk att utomstående vistas i skugghusen?

Det mycket smittsamma viruset plasmacytos är en stor risk på minkfarmer. När utomstående rör sig från farm till farm kan de omedvetet föra med sig den lätt överförbara smittan och det kan få katastrofala följder för pälsdjurens hälsa. På stora farmer kan sjukdomen orsaka betydande ekonomiskt bortfall och vårdprocedurerna samt sjukdomsuppföljningen i form av tester tar tid. Därför är man mycket noggrann med vem som får röra sig i skugghusen. Det är alltså inte frågan om att man försöker dölja något – man vill endast värna om djurens hälsa och välmående.

Har pälsdjuren möjlighet att utöva arttypiskt beteende?

Ja, stimulansleksaker och ligghyllor är vardag på pälsfarmen. Minkar har alltid tillgång till en lya och rävar har lya under stor del av livscykeln. Dessutom har pälsdjuren sällskap av varandra, under en del av livscykeln bor de med modern eller tillsammans med syskon. Utöver den ligghylla som finns i buren så använder speciellt rävar lyans tak som utkiksplats. Även de små valparna kan klättra upp på hyllan genom att använda burens nätväggar som stege. I många minkutrymmen används s.k. klätterburar där djuren kan röra sig mellan två delvis överlappande burar.

Det strö som finns i minkarnas lyor är inte bara till för renlighet och värmereglering, det ger även viktig stimulans. En del minkar jobbar hårt för att arrangera ströet enligt eget tycke, medan andra knappt bryr sig om att ta ut det ur lyan. I rävens och finnsjubbens bur finns stimulerande tuggklossar. I synnerhet valpar som ska fälla sina mjölktänder tycker om att gnaga på dessa.

Varför kan man hitta döda djur på en farm?

Djur kan dö av sig själva på farmer på samma sätt som de kan dö i naturen. Även om man på en farm hittar 4 döda djur, som i exemplet med farmen i Österbotten, så utgör 4 djur av drygt 12 000 endast 0,033 %. I fallet med smygfotograferingen är dödligheten med andra ord mycket liten i jämförelse med den allmänna statistiken för produktionsdjursbranschen. Djurens död har sällan koppling till någon anmärkningsvärd orsak. Varför man i media rapporterar om dylika fall som om det var besynnerliga händelser förvånar dem som jobbar med djuren varje dag.

Varför föder man upp pälsdjur i burar?

Uppfödning i bur och burarnas nuvarande storlek grundar sig på forskningsrön. Även om pälsdjur i naturen rör sig mycket så finns det alltid en viss orsak till det, såsom att leta efter näring eller en lämplig partner att para sig med. Dessa behov uppfylls på farmen i uppfödningsburarna. Alla pälsdjur lever i en värld av lukter och ett öppet skugghus gör det möjligt för dem att undersöka lukterna i omgivningen.

Varför har burarna nätbotten?

Det har gjorts försök med uppfödning av pälsdjur i burar med markbotten, men det visade sig vara olämpligt för djurens hälsa. Markbotten främjar många sjukdomsalstrare och parasiter och blir snabbt ohygienisk. Till exempel finns minkviruset plasmacytos i marken och kan därifrån spridas via besökares skor från en farm till en annan. Därför har farmerna hygienbestämmelser.

Vad äter pälsdjuren?

Pälsdjurens foder består i huvudsak av biprodukter från fisk- och köttindustrin samt skräpfisk som fångats i Östersjön och insjöar. Fodrets sammansättning och energimängd varieras enligt djurens utvecklingsskeden och årstiderna. Små valpar har andra behov än vuxna avelsdjur. I kallt väder höjs energimängden och i varmt väder sänks det.

En omskött farm tryggar branschens framtid

En väl omskött farm är en hederssak, finska pälsdjur mår bra. För att övervaka, reglera och utveckla pälsnäringen används certifiering. En pälsfarm som certifierats uppfyller vissa kriterier och produktionen är noggrant dokumenterad och transparent. Majoriteten av finska pälsdjursfarmer är numera certifierade. Det här säkerställer att djurens hälsa och välbefinnande är i skick, liksom uppfödningsförhållandena.

Pälsfarmerna auditeras regelbundet och det ligger i farmarens eget intresse att sköta om farmen på bästa sätt för att behålla certifieringen. Ett förlorat certifikat kan innebära ett betydande ekonomiskt bortfall eftersom bl.a. finska pälsauktionsbolaget Saga Furs Abp enbart säljer skinn från finska certifierade farmer. Det här är en risk ingen producent vill ta.

Pälsfarmerna går ofta i arv så det skulle vara mycket märkligt om någon medvetet riskerade sin egen och sina barns möjligheter till försörjning genom att missköta pälsdjuren. Dessvärre är det bara exceptionella undantag som når nyheterna och sällan får allmänheten då veta hela sanningen. I det stora hela är branschen mycket väl omskött.

Fortfarande tveksam till pälsnäringen?

Det är viktigt att kritiskt granska ämnen ur olika synvinklar. Det är förmodligen vad som fått dig att besöka den här webbsidan. Om du ännu är tveksam till pälsnäringen kommer här några saker att fortsätta grunna på när du lämnat sidan.

Päls är en ekologisk, återvinningsbar och hållbar naturprodukt. Pälsprodukter håller i generationer och äkta päls förmultnar efter att den slängts, till skillnad från plagg med plastursprung. Det hållbara pälsplagget är ett bättre val för miljön och en motvikt till vår slit-och-släng-kultur. Det är också ett nödvändigt bruksplagg i vårt klimat.

Pälsbranschen i Finland mår bra. Många farmer är familjeföretag och ofta går arbetet i arv till nästa generation. Dagens unga farmare ser på branschens framtid med tillförsikt. Branschen ger landsbygden livskraft och skatteinkomsterna från farmerna hjälper till med att finansiera skolor, småbarnsfostran och åldringsvård. Den genererar sommararbeten och ger arbetserfarenhet till unga och nyinflyttade.

Pälsnäringen är möjligen Finlands mest miljövänliga bransch. Allt återvinns – inget går till spillo. Till och med djurens spillning tas tillvara. Av djurfett görs svavelfritt biodiesel så att resan kan fortsätta med rent bränsle i tanken. Av fiskrens tillverkas pälsdjursfoder och på samma gång gör man Östersjön en tjänst genom att fosfor, som bidrar till havets övergödning, avlägsnas genom fisket. I pälsdjursfodret tas också fisk- och köttproduktionens biprodukter tillvara, det är ingredienser som inte konsumeras av människor.

Lita på korrekt information och dela med dig av den till andra.